1. Produktmodulär designteknik:
Rörläggarens modulära konstruktion är att designa komponenterna och delarna med samma funktion på rörläggaren i utbytbara modulära enheter. Vid utformning av en ny produkt är det bara nödvändigt att kombinera olika moduler, vilket förbättrar graden av generalisering, möjliggör massproduktion av produkter, förbättrar produktionseffektiviteten och minskar produktionskostnaderna. Samtidigt kan olika moduler också monteras i produkter med flera prestanda och flera specifikationer för att förbättra marknadens konkurrenskraft.
2. Designteknik för att minska kostnaderna:
Kostnadsminskningsdesigntekniken uppträdde först i Japan och användes i den japanska biltillverkningsindustrin vid den tiden. Kärninnehållet är att när en bils livslängd löper ut, löper livslängden för andra delar av kroppen i princip ut. Det kommer inte att finnas något alltför stort överskott. Vid tillverkning av produkter och deras komponenter används kostnadsorienterad designteknik och parallell kostnadsuppskattning för att hålla utnyttjandegraden och prestandan för hela maskinen konsekvent, vilket kan spara produktionskostnader. Att använda denna teknik i rörläggarens designprocess idag är nyckeln till att minska kostnaden för produktionsdesign.
3. Simulering och virtuell designteknik:
Tidigare saknade utformningen av rörläggare teori och verktyg och baserades i allmänhet på statisk design. Rörläggarens arbetsförhållanden är dock komplexa och föränderliga, och dess dynamiska prestanda kommer att påverkas på många sätt i den faktiska miljön, så simuleringstekniken framträder när tiderna kräver. Modellerings- och simuleringsprogram är viktigt forskningsinnehåll inom datorsimuleringsteknik.
4. Forskning i kombination med CAE-designteknik:
Genom datoranalys av produktprestanda och tillförlitlighet simuleras det framtida arbetstillståndet och driftläget, konstruktionsfel hittas tidigt och tillförlitligheten och tillgängligheten av produktfunktioner bekräftas. Huvuddelen av CAE-programvaran är programvaran för analys av finita element. Kärnidén i CAE-systemet baserat på finita elementmetoden är diskretiseringen av strukturen, det vill säga ett begränsat antal lättanalyserat element används för att representera komplexa objekt, och elementen är anslutna till varandra genom ett begränsat antal noder. Sedan löses det omfattande enligt deformationskoordinationsförhållandena.
